Hon har nått mitt inre,
dit få kunnat nå.
Svepande försiktigt,
smygandes på tå.
Steg, undan för undan,
allt närmre min själ.
Jag snart mig förkunnar,
till själsligen träl.

Hon höjer mig skönt,
dit jag aldrig har vart.
Hon upptar mitt sinne,
och vårdar mig ömt.
Utan väg att välja,
timat ironiskt väl.
Tillkännager jag mig
till själsligen träl.

Hon lämnar mig snart,
med en säker giv.
Önskas till lycka,
med hela mitt liv.
Men kluven jag är,
med sorg tar jag farväl.
Sjung innan du far!
Till din själsliga träl.