Du tror jag ljuger, men när jag vaknar kliver jag genast upp och går (nej, sitter aldrig på sängkanten). Och i mig, efter första koppen kaffe, ett sum, en susande söm inifrån och upp och ut: en melodi, en bäck och en solstråle på gula maskrosor vid en stentrappa med tjugosju trappsteg eller vid ett glittrande dike och bofinken, björkstammarna och sipporna, ljuset om sipporna som hundra sjungande barn, solens ljus i björken dessa dagar som Gud och ljum vind och avlägsen jojk och som ett läspande, som fräknar. Innan jag klivit upp ur sängen fragment av minnen av mig sittande på en omålad köksstol på en avsats mellan våningarna i en ännu inte eller aldrig färdigbyggd fastighet med byggdamm, armeringsjärn och aluminiumhinkar med stelnad betong. Röker en extra cigarill, gående. I lönnen klasar som av broccoli, jag stannar upp vid en allmogeblå trägavel mellan murade fasader, undrar över de tre japanska blommande träden, vill stå kvar.

*