Under kafeet himlavalvet satt du
när regnet föll
ner i musikens ansikte

stiger sakta ur myren
jordlager skärs upp
ur dimmans polygoner

en frid och tystnar när harpan stäms
fåglar väntar på att falla ner fram skyn

svälten, styrkan i livet
när vi står framför masken

förvriden som hos en nyfödd

du är född som alla andra och drömmarna.

En del av staden tar sin tillfälliga tillflykt hit, för en
kort utsåld tid. Programmen blir lästa vid eller efter det
obligatoriska matintaget med bekanta eller ej.

Inte här. “En enorm social skillnad”. Så försvinner dialogen in i ett annat brus.

Våra vatten är grumliga när vi
dricker, lögner, sanningar och tiden

men där guldstoft
sällan i dina händer
aldrig bokförda.