Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ocean i tidlös betraktelse

Det går djupare vatten
på svagt avstånd
i ett tyst skal

Svart och främmande
insiktslöst och plåtkallt
strandgrunt nära

Bottendy som räcker
upp en hand ur evighet
och önskan

Drar dig ned, tydligt
frågande men sval
utan hot

Genom forntid och damm
från det sköra klara
till vilhet

Det är ett tallskogsmörker
murgrönt tryggt
mumlar trött

Knivskarp bevekelse
för grunda vatten
utan djup

Drar ut dig till en tunn tråd
något genomskinligt
stramt men vigt

Ål och anemon i tyll
med vita dukar bäddat
en varm famn




Fri vers av Litorina
Läst 608 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2004-10-15 00:01



Bookmark and Share


    Göte Holmlund
Mian..som en rebus..gillar Ål och anemon i tyll med vita dukar bäddat
en varm famn...mkt annorlunda

2004-10-15

  _Mian_
som en poetisk rebus, med ett hejdundrade härligt språk, fyllt av talande egenskapade metaforer.
2004-10-15
  > Nästa text
< Föregående

Litorina
Litorina