Allt slit
allt kämpande
alla inre konflikter
alla dagar som känts bra
alla dagar som känts svåra.

En dimma som tillslut lättar,
en vägg som sakta upplöses,
En våg som trängt ut i mina
tårkanaler.

Men när dagen kommer,
då det mesta sitter,
och energin sprudlar,
när koncentrationen lägger sig
som ett tryggt täcke över oss,
som håller i sig enda fram till
applådtacket.

Då förstår jag, återigen
vad det är jag vill göra.
Och vad det innebär
att fortsätta med det man älskar.