Någon sa en gång till mig att saknaden när någon försvinner är kärlek som inte vet vart den ska ta vägen. De orden ekar i mitt huvud nu när bröstet känns så trångt att det gör ont och jag kan höra mina egna hjärtslag slå i otakt. Om inte kärleken vet vart den ska ta vägen, den som guidat mig genom livet, hur ska jag då veta det?