Drömmen överlevde inte vägen hit till köksfönstret. Solen står två knogar över tegeltaket. Blinda är vi, utan minnet. Det är länge sedan du såg några berg. Några kommer som små fläckade minnesmärken ur det lite för kalla kaffet. Ett bra område med utsikt över blandord och alfabet, men de rinner iväg. Korn för korn och grumlar våra vatten när vi dricker drömmar, lögner, sanningar och tiden där i det flytande guldets fett, något sällan i dina händer. En röst. Dock ett tillfälligt avbrott om en samovar och radion som raspar fram nyheter på ett sätt du aldrig hört förr.

Inget blev kvar, som ett slags numer evig förskjutning. Musiken stiger med taggtråd ur myren och jordlager skärs upp och fåglarna väntar på att falla ner från skyn. Och sommarvinden flyttar undan filtarna för vi skall gå på is.

Men svalorna jagar på och efter varandra.

Över en nordisk avgrund och där på övervåning sätter sig en man ner ätandes på glasögonskalmen och slår upp “I huvudet på Putin”. Bredvid en ung skönhet med en heliumenhörning i vänster hand och en liggande telefon i högerhanden.

“och vi skrattade av någon anledning”.