Tystnad, trafiken brusar på håll, tinnitusen nära. Och böckerna väntar på att bli lästa. Det var länge sedan du lyssnade på musik.
Coplands “Präriejournal” först. Nyheter över stäppen. När avståndet blir mindre och du går för pausens skull. Att sitta ner blir för ensamt. Det skymmer och där är en ton som aldrig försvinner. Musik för radio blev en präriejournal när du sprang omkring på femåriga ben. Kanske hade du redan sett bröderna Kartrajt.

Men i en disig hamn står en kvinna med ett ljus och läser. Vinden tilltar. Det fattar eld och den sprider sig nu bättre. Bråk bak spröjsade fönster. En man står på en balkong och röker i väntan, drömmer tillbaka sommaren och badstranden sent en segelregatta som far iväg över kända vatten.
Flammorna stiger över hustaken och det är som det skall vara vid en storbrand. Folk flyr, branden tilltar och regnet och regnet. Kaos till trumpeter och larm.

Men det var en annan tid, nu glöder bara cigarettfimpen och inne i rummet, annan musik, som tystnar ett ögonblick och det blir varmare. Där inne spelas kort

[pass]

Och åter ut i den tysta staden.

Förhöjt säkerhetsläge. Changzhous flygplatspolis tar en extra bild av dig. Polisen i Frankfurt kollar kameran extra noggrant, två gånger. Måste ha varit tekniskt fel på deras maskin Jag styckar ord i bankens kontrollfrågor, kodord och lösen innan muren syns längs Rio Grande, om det nu blir en. Murar byggs inom först.

Hit men inte längre och fler drunknade i Medelhavet. Försiktighetsprincipen har vi internaliserat och övervakarna dammsuger allt, även det här. Och rädslan, den kommer importerad från väst igen.
Förhöjt miljöläge är något som ännu inte finns, värmen stiger sakta monotont och alternativa fakta är cynikernas argument. Så länge isen smälter och vi låter tiden gå och nya kommer i dagen. Kustlinjer stiger, gaser expanderar men det gör inte tanken för det smutsönderfallande ljuset, ja så såg du en solnedgång en smutsig dag, men sommaren kommer att bli het. Först skall det bli varmare imorgon.

På väg hem idag, idag var ett par veckor sedan, gick jag förbi ett butiksfönster. Där i ögonvrån svarta stumpor med spets upptill och det förflyttade mig till en annan tid då kinden och läpparna undersökte kanten där mellan de svarta spetsarna och din hud. Frasande. Ett ljud som för mig förhöjer närvaron, nu i ett då. Då jag bad dig klä dig, klädd och oklädd. Spegelbyrån, såg ryggen hade den haft öron hade den ändrat färg. Du sa senare att nu fick de gamla möblerna en ny användning. Idag skyltade de om och klistrade upp bårder på fönstren som matchade skyltningen bakom. Baddräkter, leopardmönster om än i andra färger har också sina fläckar.

Tystnad. Vårfåglarna låter vägen ta tid denna vår. Det var först idag jag såg svalorna, inte bara en utan två. Men det blir varmare. Cyklar skall vädras. Cykel. Tiden upprepar sig men inte stegen som du ibland tror. Jag vet om att möbeln finns kvar, bara som ett spår här i det som kom upp förbi i ett skyltfönster. Fragment- och porösa minnen inkapslade där i reflexerna från ett skyltfönster. Reflexer som gjorde dig glad några steg, tills du insåg att nutiden är annorlunda. Möjligen är det, att de intima minnen blir enstaka, för rädslan för upprepningen är för stark, nej, det är nyfikenheten som spänner ut. Variationen bygger band, ibland med fysiska, och för att spänna ut ett nytt universum där allt är möjligt, i mörker av andetag, hud och svett.

Du hittar breven. De som du samlade i en svart mapp och så hennes rygg en morgon. Likt en rar fågel ligger bilden kvar på näthinnan.

Och vardagen hoppade tillbaka när din varma hud försvann ur synfältet.