Jag försöker sy fast ett liv
spruckna sömmar är inget
mot för länge sedan
spruckna drömmar

tråcklar och fäster
stjärnor som trillat ner
fogar samman det som
splittrats,

bit

för

bit

förlusten av den
mänskliga konturen
längst där nere i botten slam

kvinnans vilda fäste
den mörka våtlagda myllan
ur vilken allt liv naglats fram