Simmar men bottnar ingenstans
Då inga större problem fanns
Bara hålla sig på ovanför ytan
Håller mig långt ifrån grytan

Livets alla samlade frågor
Stegen bort från alla plågor
Sakta närmar man sig mark
Allt pulvriserat ner till kvark

Ingenting som blev kvar
Är inte ute efter några svar
Naken och ren inför livet
Allt som någonsin är skrivet

Vad är då meningen med allt
Bara fylla såren med salt
Så närmare ödets ironi
Nära orden blir till magi

Allt som finns mellan rader
Är bara uppbyggda fasader
En sköld mot något främmande
Det som är mest skrämmande

Ständigt med ett huvud i sanden
Kram hårt en sten i handen
Livet som finns där utanför min dörr
Aldrig att någonting blir som förr