Vet inte när strypsnaran sluter sig kring hjärtat. Känslan av tomhet smyger närmare under lång tid och jag ignorerar tecken som finns i detaljers blåslagenhet. Kanske skrämmer det mig att hamna utanför årstiderna, bli en främling i vardagen och inte ha några drömmar kvar.

I cirkeln kring sol är saker som jag tycker om trasiga hos andra, även när de säger hej och färgar himlen blå med vattenfärg. Jag förstår inte vad de menar, men så har de egentligen aldrig sagt något till mig, mest liftat med förvirrade nyckelpigor i jakten på sanna diagnoser.

Jag har svårt att andas när jag nedstörtar genom livet och ställer frågor till teatersällskapet som jag släktforskar om. Du trycker naglarna mot skinnet, men jag är dömd att betrakta armbandsurets rörelse och aldrig minnas känslan av att älska med dig på nattåget till Prag.

______