som om de grå husen synliggjorde sina blickfält i dagningen

de grå, vid sidan av vardagens rörelse i veckobruset,

vart tog det till synes svartvita vägen,

där de visste ifall de fanns eller inte?

hon visste redan svaret,

och husens grå fasader bligade med sina fönstergluggar,

till gagn för intryckens inmundigande,

och särlingarnas tillkortakommanden

vet du att staden vaknade redan för flera timmar sedan,

redan innan den tillförskansade sig åsynen av deras kroppars lätta danssteg tillbaka längs gatan?

redan innan månen fylldes av nattens ljus

och de började gå tillbaka mot Eskildsgade och hemmets invanda kvarter på gatan intill

redan innan fruktens tillblivelse

och morgonens glans

vet du att de fortfarande var lika sammanflätade

som om de vore ett nyförälskat par

på hemväg från sin första dans tillsammans

natten när deras äldsta

tog hand om de små

medan de för en gångs skull fick

ge sig hän

© Birgitta Wäppling, 19 juli 2019