Redan medlem?
Logga in
Ur romanen I hundarnas timma straffetMannen fanns i dånet, i orgelspelet. Hans svarta ögon, hans andning mot min mun, hans händer över mina lår, upp mot. Kramande, krävande. Och jag, darrande, av skräck, fast av annat också. Alltid det andra, det förbjudna, det smutsiga. Alltid det som var rätt åt mig, straffet.
Prosa
(Roman)
av
Mia Bergenheim
Läst 251 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2019-08-03 19:03 
|
Nästa text
Föregående
Mia Bergenheim |
