Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det karmosinröda skenet

Det karmosinröda skenet får min mun att gapa utan att jag vet om det. Jag går omkring med en kropp som jag inte har en susning om hur den ser ut och tänker att en vacker dag medan jag visslar och omsorgsfullt placerar fruktskal och kaffefilter i komposten eller funderar på att göra en tomatsås med basilika till smörfrästa kantarellerna för att få uppleva doften av Umbriens pinje och höra ropen om glass i Marcozza så stannar hjärtat. Som när du blev gjord: du kom som du skulle och jag blev glad utan förbehåll när din mor berättade för mig om det, jag log brett och spontant och jag minns inte, jag kanske läste i en tidning, men jag kommer ihåg att jag satt på sängkanten när hon ringde. När du föddes ville jag berätta om det för busschaufförerna, tidningsbuden, gatsoparna, finansmännen och för trashankarna, till och med för hundägarna.

Du vände på dig första gången, du kröp, ställde dig upp och började gå och mellan mig och din mor var det vanmakt och kaos och alla orden var förbrukade och när din mor slängde ut mig och innan jag gick lyfte jag upp henne mot tapeten och hon vägde som ett löv och ingenting och all kärlek var kvar. Men du växte som du skulle, sprang ändå efter bollar, kutade upp på berg, balanserade på klippkanter, metade abborre och sjöng och spelade och du fick bli den du var, vara den du skulle. Och jag satt de där nätterna när hon hade slängt ut mig på taxifik: käkade smörgåsar med stekt ägg och falukorv, stirrade in i tända ljus medan snön yrde i gatlyktornas sken och jag drack kaffe och lyssnade på taxichaufförernas prat och gungade i dvala till deras dialekter.

Du är stor nu, just vuxen, du åker nu, du flyger iväg till ditt och världen är din, på ditt sätt, för dig, och jag sitter kvar vid köksbordet, med händerna framför mig, väntar, är med mitt och med det som var och med det som ska bli och planeten snurrar och jag blev det jag blev och det är som det är. Inte mer, inte mindre, utan både och, och alltihop. Och jag vrider på en saltströare ifrån Mississippi, smeker en lappkniv ifrån Saivomuotka, tittar ut, vill se.

*





Fri vers av Per Teofilusson
Läst 192 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2019-08-04 21:21



Bookmark and Share


    Lena Staaf VIP
Fint skrivet om hur det är att glädjas över sitt barn trots livets krokighet.
2019-08-04

    ej medlem längre
Snyggt
2019-08-04
  > Nästa text
< Föregående

Per Teofilusson
Per Teofilusson