Det skulle ha liknat en serenad
precis som en vårdag av sjungande fåglar
men löpte ut i en ogenomtränglig dimma
medan sanningen öppnade iskalla regndroppar

det var ju skrivet på varje flygblad
orden fanns ju huggna i varje sten
bilden så tydlig att det bländade
men när löven äntligen skull spricka
föll de av den gren de var fästa vid

våra ögonpar skulle ju mötas vid strandbrynets linje
vi skulle ha viskat i varsitt öra att vi var som
vågorna, vi var eviga och skulle aldrig upphöra

så många handtimmar våra händer haft i varandra
så många blickar som läkte våra ögonpåsar
och så många mil vi vandrat mellan mysiga hemmakvällar

allt var skrivet, präntat och bestämt
färdigt och skräddarsytt

så himla synd
så oerhört extremt tragiskt

att du inte har en aning...