Skulden är på världen som bara är fel
där mänskligheten flyr mot okunskapen
i jakten på att ständigt känna sig hel
och ledsamheten i de ständiga haten

Vi är bryggan mellan fel och rätt
flykten från en skär förlust
en konstant ångestfylld reträtt
i en skog mättad av samma röst

Året som gått är tydligt nog
en synonym för ignorans
där förhoppningen ensligt dog
och mörkret gick ut på dans

Kanske det förvillar en själ som jag
att inget nytt ska förändras till vår
solen fortsätter lysa, om än något svag
och det är samma steg som vi alltid går

Imorgon har alltid varit mitt hopp
nu känner jag längre inget rus
måste nu trycka på ett oundvikligt stopp
då det inte existerar ett tydligt framtidsljus