Trodde sig för kort

för att räcka till planeterna

Stod hellre här och staplade böcker

än däruppe och ramlade ner

Kände sig för rädd

för att möta rymden helt ensam

Litade knappt ens på sina medresenärer

så hur skulle okända varelser rädda honom?!

Syntes sig för smart

för att flyga ända bort mot mörklagda oändligheters sken

Satt hellre kvar som uggla

bakom tre-fyra par djupnande glasögon

Hörde sig för klart

för att förmå nynna på annat än gamla innovativa tankar

Höll sin värld hemlig enligt omvärlden

men egentligen var satelliterna supertydligt utplacerade

Skönjde sig för skör

för att bära stjärnstofts stenblock från en kraschad komet

Nöjde sig gärna som astronom

medan andra himlakroppar fick lyfta skrot

Tyckte sig för trygg

för att riskera vareviga datafil i samlingen

Hellre strömförsörjd, inplastad och globalt uppvärmd han stod

än bytte jorden mot främmande, kyliga gaser

Visste sig för dum

för att inse hur ingen skulle skratta åt projektet

Efter cirkusen hade svävat iväg

sprang han träget kvar mitt i cirkeln