Jag har gjort två misstag de sista sju åren. Jag har inte sett till att regelbundet stå naken med en lika naken kvinna bakom mig och hennes fötter kippande mot linoleummattan och hennes händer mot mitt bröst och min mage och kanske sedan om min lem och munnen med andningen och läpparna och då och då en tungspets mot min nacke och mina axlar och hennes mage mot min hud och kanske sedan hennes fuktiga kön. Och både hon och jag i all ödmjukhet och tacksamhet allt ljudligare och jag har inte använt mina händer för att smeka fram kärlek med, för mig och för henne.

Och jag har inte ägnat mig åt motion, nej. Fysisk träning för att underhålla blodgenomströmningen i cellvävnaden, inte minst lår och hjärtat. Om jag hade haft kvinna hade smekningarna, hennes och mina, gjort mig mjukare i musklerna och de ömsesidiga kyssarna hade smort mina leder och gjort dem mer elastiska och jag hade då haft incitament för att hålla mig i form, för att vara vacker för henne och för att ibland kunna ägna mig åt en mer gymnastisk form av erotik (kvinnan är genetiskt mjukare, eller är mer socialiserat omsorgsfull och varsam med sig själv; äter bättre, ägnar sig åt stretching och yoga, och för att viss sorts sex ska bli kul också för henne bör också mannen ta hand om sig på liknande vis).

*
Sparvars kvitter får mig att vilja vrida upp huvudet och vända blicken ifrån morgontidningen och titta ut genom det öppna fönstret och jag hör en kråka flyga förbi och vinden i aspen och en bil på leden lite längre bort och det är söndag och det är morgon. En heltatuerad joggare springer med böjd nacke och tårna trummande pistonghårt mot asfalten nere på gångstigen och en ortodox präst går förbi åt motsatt håll, misstänkt rak i ryggen: han är visst asberusad och har en sko i handen; hans strumpa är turkos, den i skon är röd. Nu undrar du var ugglan är?