Du förstår, gatlyktan ligger där och lyser i vattenpussen under stenbron på andra sidan åkern med en för gevärspiporna hukande räv på. Med ena handens krypande helt vita fingrar dras gardinen här åt sidan för att få se att det verkligen är så, det är det inte. Andra handen håller iskuberna på plats under skrikande benkläder, för att avleda. Jag skär färsk chili, glömmer tvätta händerna och går bort för att pissa väck magnesium: det känns nu som hade jag blivit biten i ögongloben av en blind gris, kanske döv. Jag spolade av underredet med skinkorna läppjande sig över stövelskaften. Lät det hänga, tog gift, stötte kippande salpeter, snöt brunkol i finvirkad vit duk.

Ögonlocken faller ner, i röret smäller det, man spränger bort det mesta. Jag har knullat i en blomstrande skogsbacke, friskt pippat i månsken, idkat levande älskog på kobbar och skär, blivit avsugen i snön efter kaffet. Plockat både smörblommor och prästkragar i godan ro, förglömd. Tro mig, kvinnlig omsorg verkar som sövande gas på mig, av den blir jag snabbt stel och oformligt fet och börjar sava. Jag kan lika gärna vråla, pulsa, rusa med hirs och slask i mun, rota runt i åtel och klippt zink med bojor om fotlederna så rostiga att jag lämnar spår av spån efter mig i snön.

*