Så många gånger som jag mött
livets återställare i nyans
där gårdagen plötsligt dött
och livet ger en ny chans

svept med mig med nya vindar
omfamnat livets grus
öppnat alla lockande grindar
sett livet från ett nytt ljus

ändå står jag kvar på samma steg
tittar åter på samma vy
anklagar mig för feg
då förhoppningen alltid är ny

borde krossat de glas som fyllde
låtit lockelsen förruttna vid sin plats
ignorera allt som förgyllde
tagit mycket längre sats

kylan tränger in i djupaste av märg
för trots styrka är jag ständigt matt
trots miljoner nyanser av vacker färg
är jag det ljus som färgar allt till svart