Cylindern kröker sig som kring inglasade bergväggar. En grupp smått förundrade människor vandrar genom tunnelns slingrande skuggspel. De dussin deltagarna känner ännu ej varandra. Hälften har fullt upp med att iaktta atmosfären, och halva gruppen utbyter trevande kommentarer om vart det hela tycks luta... Förmodligen utgör de en vuxen skolklass på väg till sin mystiskt hägrande magister - eller så har första lektionen redan startat?!?

Zanna har i sin nätkasse stoppat ned redskapen för akrylmåleri. Adrian har i ryggsäcken plockat med sig pianonoter plus arkitektritningar. Var och en verkar ha valt utrustning som motsvarar den kurs vederbörande tror sig just gå. Ingen föreställer sig tydligen samma sorts studiecirkel. Adrian börjar undra ifall alla har fått fel kallelse utskickad, och är på vippen att ringa kontoret, när han slås av misstanken att man nog bör spara på batteriet? Zanna finner det tryggt att de andra kommer kunna andra grejer, medan hon får ägna sig ifred åt målandet, det skall bli skönt!

Atmosfären är vetenskaplig med märkligt underhållande moment. Majoriteten får känslan av ett sällsamt museum. Spridda skyltar sitter monterade på cylinderns plastiska material. Texterna är på allt från ryska till portugisiska, så bara några tycks förstå något. Symbolerna synes snarast utomjordiska, även om en och annan påminner om sådant man kan hitta hemma. Bakom den giftgröna glasskivan, djupt ini utvalda bergsskrevor, skymtar obekanta sorters djur.

Efter en trekvart av åtskilliga krökar, dyker magistern upp! Denne bär rymddräkt i kostymform, med namnet Arthur Zetterström på en bricka. Innan någon av de tolv riktigt har hunnit smälta hans uppenbarelse, skämtar Arthur att han minsann känner till hur man skapar Art. Eller är det menat på fullt allvar? Hursomhelst skrattar Zanna befriande lugnt, och halva gruppen med henne. Däremot Adrian bara stirrar som i en skräckfilm på en främmande fisk, liksom övriga hälften gör.