I november vandrar döden tätt intill,
och gör sig ständigt påmind.

Det är så stumt,
det ekar tomt;
mina misslyckanden skramlar därinne.

Vintern har svept in,
trots att hösten inte var helt klar.
Det hänger svarta löv i äppelträdet.

Jag viskar för mig själv,
om att ge upp
och släppa taget.

Att möta allt det svarta.
- men riktigt redo blir jag aldrig.