Jag skiter i Corona,
vill bara vara slarvig och fri.

Jag ställer alla hänsyn mot väggen,
beredd att skjuta skarpt.

Jag vill trampa omkring i livet,
lite tanklöst och fult.

Nu släpper jag den yttre blicken.
Tiden är för kort.
Framtiden oklar.
Tålamodet slut.

Våren kommer självmant,
som Tiden och Döden.
De behöver inte tänkas fram.

Och att planera har visat sig fåfängt.