Mitt tropikvarma lilla pörte innanför polarnatten är den suveränitet en nyckfull tomburkssamlare drömmer om. Det är den gräddglassvärme man lägger ut sina krokar för. Som stora årtag under decemberisen perforerar daggen mina porer. Sol, sand och vida vidder bleknar bort i grälen över julgranskulornas färger, och avbryts av att ”Vi måste bara till söderhavet en dag!”. Ni vet det där stället med lianer. Det är bara några adventsdagar dit.

O kärlek, låt oss höra lite kolibrier sjunga. Ack, dessa fabulösa fantasier som lockas fram ur vintermörkrets stränga kyla. Ja juleljus, bliv dag, sommar och värme.