Redan medlem?
Logga in
CancerångestStrupen snörs åt,
rösten kvävs av gråt.
Ångesten kryper tätt intill,
den känslan jag får när rädslan slår till.
Hur mycket ska jag orka,
hur många tårar ska jag behöva torka.
Ovisshetens tid är svår, oavsett sommar,
höst, vinter eller vår.
Givetvis målar jag upp Fan på en gång,
börjar sen fundera på min begravningssång.
|
Nästa text
Föregående
hjortfot |
