Mina barndoms år, ja som ni förstår så var det inte igår.

En liten flicka retad för det mesta, faktiskt lite mer än de allra flesta.

En osäker liten tjej, som bara ville leka med dig, dig & dig.

Ni skrattade åt mig & sa nej, brännboll är inte din grej.

Flickan blev ledsen & började grina, det enda ni gjorde var att skratta & flina.

Mitt tonårs liv, därifrån har jag tagit stora kliv.

En tonårings önskan är att passa in, den drömmen slog aldrig in.

Att vakna upp & aldrig veta, för vad de dig i skolan ska reta.

Är det för hur jag går klädd, eller för att de listat ut att jag är rädd.

Att bli kallad fet & dum i alla lägen, det gör mig arg, ledsen & förlägen.

Äntligen ung vuxen, tjiho, ja, eller det borde det ju va.

En ung vuxen utan stil, får inte åka med i någons raggarbil.

Blir sista valet som en vän, ja både bland vänner & män.

Den bästa vännen var en häst, den kände mig allra bäst.

En ung vuxen som vill alla väl, att håna & mobba finns inga giltiga skäl.

Som vuxen med barn, kan bara jämföra mitt liv med ett trassligt garn.

Vuxen & ofattbart kär, skulle kunnat gifta mig direkt då & där.

Med facit i hand var det tur som det blev, det hela avslutades med ett handskrivet brev.

Äktenskap för dörren år senare stod, orden totalt värdelös som mamma, fru & människa fällde mitt mod.

Gift på nytt med gångna år, inser att livet läker många men inte alla sår.

Linda Elvin Björkman 2020