Ett sista anrop
Vad är det du jagar
Det som råkar vara ditt
Alla ensamma dagar
Känslan av att sväva fritt
Över hus och hagar
Tankar må vara utspritt
Så bortom alla lagar
Allting är ju valfritt
Det som dig behagar
Aldrig något så fläckfritt
Varför då alla klagar
Ingenting så smärtfritt
Började rycka i några kragar
Inga ner smutsade kavajer
Så i samhällets korridorer
Halsen runt en stålvajer
Alla kvacksalvande metaforer
Runtomkring ilskna samurajer
Stora uppblåsta revisorer
Alla vill dom kasta pajer
Ser du blinkande semaforer
En båt mot en av alla kajer
Likt musik av ett par tenorer
Bara smaken av tokajer
Lokaler så fulla av dekorer
Blodet droppar längst en vajer
Du faller så sakteliga ihop
Tårar som blev till is
Ner mot djupet av en grop
Ännu en värre kris
Ingen som sett alla nödrop
Rullande bilder i repris
I huvudet ekande burop
Du inget värde på nåt vis
Inget direkt större scoop
Bara en ful gammal gris
Snart dom är glada allihop
Du var horan som var servis
Så ett försök till ett sista anrop