Hans Christian och Jenny brevväxlade i nästan 30 år. Han friade till henne flera gånger, och fick avslag varje gång. Jenny gjorde karriär i USA och gifte sig 1852 med pianisten Otto Goldschmidt. De fick tre barn. Andersen levde hela sitt liv ensam. Han var barnens vän och sagofarbor, men han fick aldrig några egna barn och levde aldrig i något längre förhållande. Enligt levnadstecknarna var troligen alla hans förhållanden platonska.

Hans Christian fortsatte att skriva glödande kärleksdikter, skådespel och dedikationer till Jenny: 

"Der er Mennesker vi leve

Sammen med, Aar ud, Aar ind,

Aldrig dog vi med dem bleve

Venner, ret i Sjæl og Sind,

Andre, kun vi mødte disse

Faa Minutter, og tilvisse

Vi dem kjendte, vi dem vandt,

Varigt Venskab os forbandt!

Siig, har jeg ei Perlen fundet?

Har jeg - en Veninde vundet?"

(Mulatten 3 Act)

Eller som vi idag skulle uttrycka det, på ren svenska:

Dörren står på glänt 
Jag väntar den människan 
Som jag alltid känt

Solen går i moln och fåglarna i dammen börjar rugga. Jag lyfter från bänken, sveper schalen om halsen och fortsätter min promenad genom parken.