runt hörnet kom de
det gamla paret
en söndag i oktober
hans nacke böjd, blicken
i marken
hennes rak, rät
i ryggen

de såg ut precis som alla andra
olyckliga, frågande
varför de var så olyckliga

de hade säkert
burit de där kassarna
i alla år
nu var det försent att sluta
försent att börja om

och jag tänkte
att de var olyckliga
för att de levde
för att de inte, aldrig
någonsin fick
ta en paus

för att de aldrig slapp
åka till Ica
en regnig söndag
i oktober