Känner ett inre kall
Passar inte in i mönstret
Styrd in i en mall
Pusslet ut genom fönstret
Vänder kappan efter vinden
Färger som blandas i en ström
Känner en lätt puss på kinden
Detta är då inte min dröm
Regnet som piskar mot backen
Det flyter bort i mot brunnen
Vänder så bara på klacken
Så var jag då bara försvunnen

Surrar bara omkring
Är så en vilsen själ
Så lovade ingenting
Men vill ändå så väl
Då allting blev så fel
Är så mycket man vill
I mitt hjärta är du alltid en del
Alltid så svårt att räcka till
Är så rädd för det som sker
Kämpar så hårt för att inte falla ner
Har sprungit genom tid
Allt man så bara vill hinna
Försökt att finna någon frid
Innan man sakta ska försvinna

Ser så något i det förflutna
Är inte längre så svag
Problem som blev uppskjutna
Men vet inte vem är jag
Trådar som alltid dras åt
Får så svårt att andas
Viskar ett tyst förlåt
Mycket tankar som blandas
För stolt för att säga som det är
Runt omkring är det rena stormen
Finner mig bara i allt det här
Vill ju inte vara en del av normen

Tappar ändå så lätt kontrollen
Så med åsikter om det mesta
I mitt inre är jag alltid den där stollen
Sen är jag ju då den bästa
Så får man ju absolut inte tala
Men så runt i mitt snurrande hjul
Är nog mest för det mentala
Eller för att jag vet att det blir strul