Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Månfågelfolket




Vriden som ett vått lakan om en brinnande kropp är din hand mot min ljumske och hela jag en indelt i en ekokammare. Som en sprängd kanariefågel i ännu varm gruvort är min kuk i ditt grepp. I mig nerver och senor, ådror och små smala revben om mitt hjärta och jag vet av erfarenhet att av stillhet kan ett liv försvinna, rinna undan som sand under springande små fötter.

*




Fri vers av Per Teofilusson
Läst 128 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2020-01-10 17:05



Bookmark and Share


  KattenKin VIP
Som ett stilleben av en känsla, perfekt och väldigt vackert fångad, med mycket rörelse i bilden, motsägelsefullt nog. Alltså vill jag istället säga att det är en staty av kött och blod som vrider sig som en poetisk dna-spiral på liten fot. Låter kanske konstigt, men jag läser den i 3D. Oerhört vacker titel till också. Jag blir nästan hypnotiserad så fint. Sparar den.
2020-01-10
  > Nästa text
< Föregående

Per Teofilusson
Per Teofilusson