Över berget vandrar
en stor och tyst armé
tusentals på marsch
vapen har de med

I skogen prasslar fotstegen
av alla dessa fötter
steg på steg de taktfast tar
över gräs och rötter

De bär på stora bördor
de sliter ont ihop
Men aldrig att de klagar
ej hörs ett enda rop

Det är lite svårt att tänka
att de ska kanske dö
inom några månader
de fryst till döds i snö?

Men nu så är det sommar
jag ser dem när jag går
på stigen ner till badsjön
där stretar myror flitigt på