Kråkan kra och flamingon flamme...

Kra kra, var är alla skedar och glimmande silver. Kra kra, måste hitta allt innan nån annan hinner före...bråttom bråttom.

Oh najs, vilket vackert väder, varmt och vackert, benen skär ner som sytråd i vattnet, med ett litet plask, livet är så vackert.

Kra kra, vad styltar där i vattnet. Kra kra, vilken egendomlig skapelse, så vacker och fridfull, ser lite bräcklig ut i sin skönhetsskrud och hackiga gång, måste genast ner och sjunga min sång.

Din skrud så sotig, svart och rufsig, men ändå så lockande tufsig, vad kan jag för dig göra, utan att din sinnesro störa.

Kra kra, skruden min trodde jag var glansig och fin, men ser nu att den är utanför periferin, har aldrig lärt mig att pocka och plocka, ser ju som en trasig socka.

Jag dig skall lära, att dig själv inte förtära, däremot ära och din inre stolthet bära, se mina fjädrar som jag med stolthet och kärlek förärat, precis som du med dina kommer lära, min kära.