ska nog drunkna i rödvinets grader
forma de vackraste av ord
njuta av stillhetens förfader
och berusa mitt stilla mod

våga den där lilla extravaganta
fyllas av dina mjuka händer
som brustet hjärtas eviga mantra
mig till glömskan sänder

ska nog drunkna av bedövningen
vagga mig till stillhetens ro
njuta av sövningen
som i nyktert tillstånds bara vill glo

har gömt mig bakom slutets fasad
andas bara min egen luft
låter innehållet i glasen göra mig glad
bortom sans och förnuft

vet att helvetet är imorgon tillbaka
när jag vaknar och öppnar mot skrin
precis när kroppen börjar åter skaka
drunknar jag i rödvin