Sedemera förvånande att du stod just där,
medan jag inte ens kunde existera
så trovärdigt i sin tanke men omöjligt i handling
att vi inte ens kunde förvånas

du vet,
du och jag, vi var ju cementerade i alltet, vi skulle
övervinna allt medan löven fortsatte att falla

soljuset var den enda faktor som överröstade allt,
utan den hade vi fryst till is vid första andetaget

min älskade,
jag står vid samma bryn som du hittade mig vid
där är jag suktande efter samma saker som du såg
och är ingen annan än den jag så gärna vill vara

låt oss mötas vid bryggan igen
få känna samma smaker
dofta likadant

och börja om från början

lovar att det blir annorlunda...