det flyttar berg
med katastrofen
och berusar olyckan med propagandan
medan hundhuvudet får bära okunskapen

ser du hur en vacker vy plötsligt missfärgas
av skuldberg i exil
kvarlämnad är en liten glöd av ljus
som knappt kan överleva en mojnande vind

det växer aldrig på höjden
aldrig på längden
bara på bredden
för att sedan brisera ut i dåliga samveten
som mättar redan stinna munnar

vi är enbart några dåliga val från misären
och rädslan får oss att kämpa i en strid
som aldrig existerade

varför fundera på att hoppa
när avgrunden aldrig kan ge svaret