Trasighet kan synas genom luftburna fantasier
och slita mig i små stycken medan ögonen ristar
in min plötsliga kärlek i barkantens förödmjukelse,

långtgående är rörelser som vibrerera en
syrefattig luft och förälskar sig ett hjärta
som annars drunknar av åtrå,

vinklar av konturer träffar solkig inredning
skapar mångfald av viljor som
dör av tanken att det snart tar slut,

läppar som kysser förhoppning,
mun som sväljer mig hel,
bröst som nuddar nivåer av drömmar
och händer som feminint lyfter ett glas,

prisad är ögonblicket då enkel blick träffar,
där sekunden förvandlas till droppar,
ett pulserande hjärta
och bestämt leende möter,

aldrig stor i en litenhet som nu
och betydelsen av moment blir avgörande,

älska på stående fot,
ta din själ genom liv i revy
och fånga betydelsen av ett ringa möte
som tände en ljussvag förhoppning,

belysningen bländar den vackra,
och stolen i baren är för låg,

vi syns säkert igen,

när världen väljer att finnas för min skull.