i stilla vindar väntar stormen
spegelblankt det vilar
den väntan som sprider
en löpeld över längtan
har några få kroppsdelar där ditt
namn inte ännu är tatuerat
och berättelsen börjar inte ens där
avståndet mellan månen och dig
är längre än våra själar
trots att vi egentligen kan ta på
varandras fingerspetsar
är det riktigt tyst
kan jag höra din puls
slår genom väggarna
hur dina andetag längtar bort
och hur dina blickar svetsar sig
fast vid horisontens kant
det vakar över drömmar
om ett annat liv, en annan saga
du förstod inte,
att älska innebär inte att
bränna ditt eget hjärta
du insåg inte
att älska innebär att fortsätta
trots att motvinden trycker dig tillbaka
hur nattsvart än vyn må vara
så låter vi inte stormen bedarra
för morgondagen vilar i våra öden
och ljuset stämmer den riktning
som får oss att vakna
trotsar all logik
öppnar alla dörrar
fångar all stolthet som hindrar
tittar dig i ögonen
älska innebär
att låta hjärtat brinna,
men inte upp