Musiken ljuder oväntat från det fordom åttiotalet
brinnande trottoarer, om grymma heta somrar
över det långsamma minnets krön.
I avvaktan på förhöjt blodsocker
jag tänker, ett blindspår.
Plötsligt är där en olycksdemon
ur svartvita minnen från filmens vrår
tanken en mörk omväg tar.

Däri Louis Cyphre leder en Mr Angels spår.
Nej, det handlar ej om poesi på socker
tiden en annan vändning tar
långt ifrån hemmets lugna vrår
ett kontrakt med en omsjungen demon.
När de tagit sig över formaliteternas krön
utan småprat men spänt lyssnande till uttalet
innan alla dessa mellanrum av somrar.

Är plötsligt där en dyster demon
som jag trodde var undangömd i mörka vrår
och minnet av förlidna somrar
från andra sidan det ökända talet
och en ika av krön.
Kungar i exil inte sällan tar
då de ämnar att lämna spår
med ett skenets ocker.

När de tagit sig förbi de omständliga artigheternas krön
tal om musik från från det svingande trettio-fyrtiotalet.
Kanske med Millerskt mod och förhöjt socker
följer Angel i “Jonny Favorites” spår
ett täcknamn en utböling i den tiden tar
innan sjukbädden lindar sexton somrar.
Då kommer vår dygdens demon
och söker igenom hospitalets vrår.

Om komihåget är rätt historien en voodoovändning tar
om detta har jag bara vaga minnesspår
men visst förföljer han Krusemark i Manhattans vrår
och hamnar på en resturang där han återser sin dödsdemon
i de Niros gestalt som omsjöngs samma fordom somrar.
Nu är det dags för kaffe och något med socker
för att ta sig över lördagens lögarekrön
Ja, vad var det som var på talet?

Nu går vi mot varmare somrar
och jag har stillat min hungerdemon.
Åter till skvalet från åttiotalet
filmen kom när det hade passerat sitt krön.
Då gamlingarna klurade på sitt socker.
Jag gick i högskolans vrår
en examen något senare tar
har den satt några spår?

Organisk kemi om kolhydrater och socker
den kursen passerade ej mitt studieoks krön
ej heller några andra kvarlämnade spår.
Tiden till sin hjälp en märklig dimma tar
nycklar, steg, ord åtlar ur tidens vrår
en tillfällig flykt från det innevarande tjugotalet,
om andra ljumma somrar
långt från världens virala demon.

En dag ur apokalypsens arkeologiska vrår
finner vi ett slut, om läsbar, då årstiden tar
fram en sällsam livets lyckodemon
viskande om vardande somrar
och vår, tankeflykt flyr det lustiga åttiotalet
för framtida små spår
ett litet rös socker
under kärlekens pläd och krön.