Det förundrades över alltet
som log som salt i såren
och drog släp med hjärtslagets
fångenskap och berusning

vi stod där som fån
och njöt av den vackra vyn
som egentligen inte existerade

inget är så vackert som motsatsens
egen paradox
och just där, precis innan fanns både
du och jag i förälskelsens egoistiska
och förskönade utrymme

inget är just vårt egna tomrum
men samtidigt vårt enda sätt
att överleva en värld som ständigt
lever på andras framgång

älskar dina små steg
som visar att vi klarar av
det stora i det lilla
och att vi kan födas till detta kaos
och ändå finna en liten mening

där får vår mittersta fingerspets på den högra handen
den allra största betydelsen,

till resten av världen.