Lågan, den leker
i skuggorna
av våra jag

Knastrande vingar glöder
förbi rymdögons blickar

Nyss är alltings varande
förgrenad i löften
om vår eviga närvaro

Varje dygn raderas
utom räckhåll

Alla minnen präglar
det vi tror oss vara
Är den armering
som likt vingars slag
håller oss uppe

Rädslan
mojnar vartefter
ljuset framträder
allt tydligare

När det går upp för oss
att vi ständigt

är på väg