Pusslar utan att pussla
Munnen stängd som en mussla
Dagar utan sammanhang
Utan brinnande arrangemang
Som att med tiden smussla

Bara siffror och tal på rader
Temperaturer hur många grader
Saknar helt alla sociala koder
Så behöver inte några applåder
Bara ett enda stort spel i charader

Skriver utan att egentligen förstå
Någonstans är himlen alltid blå
Pappret alltid så blött av tårar
Något i tiden som alltid sårar
Ser livet som bakom en mörk ridå

Kedjorna som håller en fast
Vill aldrig vara någon till last
I ett stort bibliotek av frågor
Ser där alla ljusens tända lågor
Där så isen bokstavligen brast

Då bitar börjar komma på plats
Har stannat på ännu en hållplats
Där livet spelas upp likt en teater
Allt iscensatt som ur små kvadrater
Kommer hela tiden närmare en avsatts