är gårdagen bästa exemplet
på hur ett nu ska bete sig?
när synen ständigt siktar in sig
på en morgondag,

vi väljer att flytta klossar mellan
motsatta väderstreck, bara för att
försvara en döende filosofi

tänker inte stå upprätt när jag ser
hur själar förgås av självtortyr i egna
inlåsta kammare, för att sedan inse
att allt som sades, gjordes och skedde
var förgäves,

när förstod man det man såg i spegeln?
där motgångar applåderandes och framgångar bespottades
och i samma veva förstod man inte varför
ens skit aldrig upphörde existera

sensmoralen är simpel,
går du rakt mot en vägg
så kommer det att ta stopp,
smärtan kommer minnas
och förvarna nästa gång

tänker inte stå och titta medan du nedmonterar dig själv
och skär upp dina handleder till frukost
inte heller när du tar ett varmt bad med din brödrost
eller funderar om du kan flyga från broräcket

för du kan bara mörda dig en enda gång

den andra gången
är du bara en åskådare