Du försöker skrika
står med öppen mun
din strupe,
i signalställning
men inget hörs
ingen ser dig,
vinden överröstar
ditt tappra mod,
helt utelämnad
så töms du,
på ditt bränsle
vid fötterna bildas
en pöl
färgen, klar röd
det är ditt blod

ångesten fäller dig
på knä
du bönar och ber,
ingen dig ser
på några sekunder
är du borta
ditt liv är nu pasé

hungrig av livet
men försent
snart ett sista andetag
det svartnar,
nu finns du inte mer