det var nu allt började när du väl kom hit
förlusten är inte lika stor förrän du förstår,
att himlen delar upp oss i två vackra stycken,
som ligger nära våra kroppar förgrenad i tanken

vet från första morgonen när du öppnade själen
visade mig vägen som grät med lyckan
segrade över saknaden, svärtan och
från den morgonen var det två av oss som
älskade med händer knutna i varandra,

ur bruset dansar en ensamhet med sin
saknad av ljusets uppståndelse, som
leder vår kärlek förutan någon
annan, andra eller något

ingen kommer ändra och ingen
flyttar på det underbara då
det som börjar med slutet
alltid segrar i sin linda