när ett inte lades fram
såg jag inte längre det kristallklara
det försvann, brann och röktes upp

skulle ha sagt,
tyckt, menat,
men det genomskinliga var inte transparant nog
för att kunna förändra, förklara

tycker så synd om melodin
som aldrig sjöngs,
om ljuset som aldrig visades
att jag förgås,

alla ord som förtrycks och förvisas till en bakgård
och som aldrig får se dagens ljus

så mycket tankar som förbrukas i onödighetens tecken
forsar ut genom oförståndets filter
att det som slutligen sägs

aldrig är det som egentligen menas