Förblindade av våren
solar vi oss i pandemins strålar.
Det knoppas och kroppen blir vild.
Vi faller i glömska och orkar inte hålla.
Det är vackert att beskåda men sedan
kommer sorgen,
när vi fångas in av nuet.
Vi blir nog väldigt små inför våren.
Förlåt jag glömde...
Det gröna på träden förvillar mig,
jag sprang efter en fjäril.
När sedan regnet kommer
står jag bakom min gardin och förstår.