Själens öga
är utan strömmar.
Ett stilla vatten
vid trädets rot.
Guldet på botten
glöder osläckligt.
Titta ner i själens förkastning
och räkna på de tektoniska krafterna.
Titta ner i själens bråddjup
och återvänd förändrad.

Saknaden sjuder redan
under dina fotspår i magman.
Kanske förvandlades du
genom tryck och rörelse
djupt ner i jorden.
Kanske var din skorpa
tusenlagrad och sedimentär.
Mitt landskap
förkolnade
av pyroklastiska flöden.
Bränd jord kokar av liv.