en blick av tid förgången
passerades i vakna sinnen
ungdomligt ekar sången
med de vackraste av minnen

i gröngräset växer nostalgin
hur vi vakade över tiden
vi var inte äldre än glin
men gick orädda in i striden

framtiden låg bäddad på tyll
sammet smekte våra hudar
lungor andades klorofyll
vi var våra enda gudar

omöjlighet var bortom existens
odödligheten visade sin plats
smärtan var bara något som känns
och ynnesten levde i sitt palats

vi var lyckan personifierade
den fanns under varje sten
med harmonin som allierade
sprang vi med outtröttliga ben

att nu våga bakåt blicka
se vilka du och jag var
lägga allt i erfarenhetens ficka
med underbara minnen kvar

(trots att vi längre inte äger alla svar)