Nyss vände koltrasten
publiken ryggen
för säsongen och blåsten -
ej mer aftonflöjt i solnedgång.

De otyglade hundarnas
oavbrutna skall,
som vore de hemlösa,
paketeras med avståndet
och dämpas av blåsten.

Kyrkklockornas klang
ännu längre bort
försöker färdas i motvind
som om kallelsen till alla gäller.

Vindens ständiga sus,
ett tjurigt brus
örfilar buskar och träd -

och allt fler löv bleknar
darrande inför döden
i gemensam väntan
med gräset,
som ännu grönt
fångar dem i fallet.