Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Höstvindar



Nyss vände koltrasten
publiken ryggen
för säsongen och blåsten -
ej mer aftonflöjt i solnedgång.

De otyglade hundarnas
oavbrutna skall,
som vore de hemlösa,
paketeras med avståndet
och dämpas av blåsten.

Kyrkklockornas klang
ännu längre bort
försöker färdas i motvind
som om kallelsen till alla gäller.

Vindens ständiga sus,
ett tjurigt brus
örfilar buskar och träd -

och allt fler löv bleknar
darrande inför döden
i gemensam väntan
med gräset,
som ännu grönt
fångar dem i fallet.







Fri vers av Jan Widströmer VIP
Läst 70 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2020-08-23 14:18



Bookmark and Share


  Sommarnattsljus VIP
Sista strofen vibrerar! Älskar varje ord i den och den fina bilden av gräset som fångar upp löven i fallet. Tack!
2020-08-24

  Arne Fredriksson
älskar verkligen ordknixet i slutet av många meningar, ger ståndsmässighet i livets enkelhet

du kan verkligen fånga mig :)
2020-08-24

  Stanley Rydell VIP
Ja, så känns det, dikten fångar nuet så man kan ta på det! Gillar slutets dallrande avstamp - som en försoning
2020-08-24

    Solweig Jansson VIP
Underbart stämningsfullt ! Hösten är vemod - jag saknar koltrasten - sommaren är alltid för kort !
2020-08-24

  Lena Själsöga Keijser
dina ord
bilden du målar
andas
höst
2020-08-24

  Birger Niliboy VIP
Ja, oj vilket flyt, men ingen fara att någon skall drunkna! Såvitt jag kan se!
2020-08-23
  > Nästa text
< Föregående

Jan Widströmer
Jan Widströmer VIP